Mötet - han del
Berätta gärna vad ni tycker :D
Jag satte mig på en bänk på perrongen. Det satt redan en person där, hon hade slutna ögon och armarna runt sig så jag antar att hon frös. Det är faktiskt ganska kyligt tycker jag och jag som nästan aldrig tycker det är kallt.
– Oj fick jag ur mig när jag såg alla som kom upp på perrongen. Jag märkte att tjejen bredvid reagerade på vad jag råkade få ur mig. Tjejen hade utsläppt, ljusbrunt lite lockigt hår med blonda slingor.
Jag såg tåget komma fram från skogsbrynet. Jag reste mig upp och hängde min väska över axeln. Jag skulle sitta på vagn 11 och plats 91 stod det på biljetten som jag hade letat upp ur väskan,
Alla hade redan gått in så jag letade snabbt upp vagn 11. Vagnen luktade unket blandat med riktigt stark parfym. Jag såg tjejen som satt bredvid mig där ute. Hon satt nästan längst fram i vagnen.
Jag gick till henne och kollade biljetten ännu en gång, 95, 93, 91.
Jag satte mig bredvid tjejen, hon tittade ut genom fönstret. Jag kanske skulle säga något. Hon vände sig mot mig men jag fick inte ur mig något så istället satt jag där och stirrade och log som om jag var helt knäpp.
Hon vände blicken snabbt, gud vad söt hon är, jag kan inte slita blicken från henne.
Då hörde jag dörrarna öppnas och jag vände blicken mot en kvinna som hade någon sorts apparat i handen, jag antar att det är hon som kollar biljetterna. Jag letade upp biljetten i väskan och gav den till kvinnan.
När hon frågade tjejen reagerade hon inte först, sen rotade hon genast upp den ur sin väska. Kvinnan blev lite irriterad och sa
– Du har tagit fel tåg, jag får tyvärr be dig hoppa av vid nästa station.
Jag kände hur tjejen var förvirrad och hon satt helt stilla som att hon inte riktigt har förstått vad som har hänt än. Hon tog upp mobilen och slog ett telefon nummer. men hon la på innan hon fått svar, så jag antar att det var upptaget.
Borde jag muntra upp henne? Ja, jag måste prata med henne.
– Du? Började jag
– Vad? Svarade hon
– Jo, hur är det?
– Jodå, jag kommer nog att få tag i någon snart så de kan hämta mig.
– Vad bra. Sa jag snabbt, det blev tyst. Vad ska jag fråga henne?
– Vart bor du? Frågade jag
– Falkenberg och du?
– Samma, då kanske vi träffas någon gång. Nu sitter jag där och stirrar och ler på samma gång. Hon tror säkert att jag är knäpp som bara sitter där och inte kommer på något att säga. Jag måste ta reda på hennes namn och jag måste skaffa hennes nummer. Det är det viktigaste.
– Vad heter du? Frågade jag
– Vad?
– Ditt namn? Sa jag och log
– Klara, du själv?
– Simon, sa jag snabbt och fick fram ett leende.
– Skulle man kunna få ditt nummer?
– Vad? Jag menar självklart kan du få det.
Vi hann precis byta nummer innan hon skulle av.
Mötet - del 2 / hon del
hade helt glömt bort berättelsen som jag skulle lägga in xd ♥
Förlåt för det (y)
Men det blev inte så mycket mer men ändå, ska lägga ut han delen cokså efter detta :) ♥
- Du? Hörde jag killen som satt bredvid mig säga.
- Vad? Svarade jag förvirrat. Snackade han verkligen med mig?
- Jo, hur är det? Frågade han mig.
- Jodå, jag kommer nog att få tag i någon snart så att de kan hämta mig
- Vad bra.
- Ja. Det blev tyst, väldigt tyst.
- Vart bor du? frågade han.
- Falkenberg och du?
- Samma, Nu sitter han och ler mot mig igen, jag känner mig glad.
Varför vill han veta så mycket om mig? Jag vet inte ens vad han heter och detta är första gången vi träffas, eller man brukar vilja veta saker om en annan när man träffas för första gången men ändå.
- Vad heter du? frågade han.
- Vad?
- Ditt namn? Upprepade han.
- Klara, du själv?
- Simon sa han snabbt och log det leendet som jag älskar. Jag vill att han alltid ska le sådär.
- Kan man få ditt nummer? sa han
- Ja, visst självklart svarade jag
Vi hann precis byta nummer innan jag skulle gå av.
Mötet - del 1 / hon del
Nu ska jag äntligen iväg och träffa Kalle, fan va kul detta kommer bli.
Jag gick längs stigen och kom upp till tågstationen. Jag gick till spår 2, det var där mitt tåg skulle komma. Jag kollade på klockan, den var 15:34.
Tåget kommer om 6 minuter. Jag gick mot en bänk i skydd mot vinden. Varför måste det alltid vara så kallt frågade jag mig själv. Jag hatar verkligen vintern.
jag hade inte märkt personen som satte sig bredvid mig på bänken. Han sa någonting men jag hörde inte riktigt vad han sa. Det spelar ändå ingen roll, det var väl ingenting till mig ändå. Jag har ju aldrig träffat honom förän idag.
Fler och fler personer kom, efter mindre än 4 minuter var hela spår 2 fullt med folk. Killen bredvid mig började resa sig upp och tittade bort mot spåret vid skogen. Då reste jag mig också och tåget saktade in. Jag tog tag i min väska och gick några steg fram.
Jag hade inte packat så mycket för jag tyckte inte det var nödvändigt med så många onödvändiga prylar. Nu hade tåget stannat helt och dörrarna hade öppnats, jag trängde mig in bland alla människor för att få en bra plats.
jag hittade en bra plats vid fönstret, det var en 4manna plats. Det satt redan en person på det andra sätet. Det var en kvinna i ungefär 40års åldern, hon läste nån sorts tidning.
jag kollade runt i tåget, det var nästan fullt. Jag vände blicken mot dörren som jag kom in i. Människor fortsatte att komma in, då såg jag killen som satt bredvid mig där ute. Jag såg han tydligt denna gången, han såg ut som en 16åring ungefär. han hade brunt kort hår, sånt hår som nästan alla har.
Han vände blicken till platsen bredvid mig och sedan kollade han på mig. Jag vände snabbt och kollade istället ut genom fönstret. Jag kände att han satte sig bredvid mig, jag förblev stilla. Kunde han inte sätta sig någon annanstans? jag tittade runt i tåg vagnen. Alla platser var upptagna, jag lutade mig besviket bakåt i stolen. Jag kände hans blick i min nacke. jag vände mig om och min blick mötte hans, han log. Jag tittade snabbt bort igen.
Jag vet inte vad som hände riktigt. Jag slutade frysa, jag var både förvirrad och på något sätt lite glad. Då hörde jag en röst, en kvinnlig röst.
- Va? sa jag förvirrat.
Jag hade blicken på en kvinna i 40års åldern, som såg väldigt irriterad ut.
- biljetten? frågade hon.
Jaha biljetten, vart la jag den nu då, tänkte jag. Jo juste, i väskan! Jag öppnade min väska och tog ur en biljett.
Hon tog imot den men såg bara mer och mer surare ut.
- Du har tagit fel tåg hörde jag bara.
Va? tåget har ju startat, vad ska jag göra då?
- Jag får tyvärr be dig gå av vid nästa station sa hon och gick till nästa säte.
Jag satt helt stilla, jag tog upp min mobil ut jackfickan och slog numret hem. Några signaler senare hörde jag pappas röst ''Du har kommit till familjen..
jag la på
